Hej alla barn!
Jag är Kotte Hare. Min pappa heter Kila Skare.
Jag är liten som en kott, en riktig tummetott.

Vill ni veta vad som hänt i Skogsgläntan där jag bor?
Jo det ska jag säga er är någonting förfärligt!

VINTERN HAR SPRUNGIT BORT!
Jo ni hörde rätt.
Borta är den och inte vet jag om den tänker komma tillbaka igen.

Kotte Hare blåste upp kinderna och smackade......
det värsta är att Lill-Ene plockar barren av sig.
Och om inte vintern kommer tillbaka snart, ...så blir han naken!

Vem Lill-Ene är? Vet ni inte det?
Han är en barrbuske såklart.

Han är precis som jag.......fast ....barrig.
Han har ben som jag och så kan han leka...och skratta.....det är väl klart!
Har ni aldrig sett en levande barrbuske?
Gå ut i skogen så får ni se.

I alla fall så är Lill-Ene väldigt ledsen.
Han har suttit på en stubbe i flera veckor nu.......och han bara gråter.

Följ med mig till honom så får han själv berätta för er om varför han är så ledsen.

..............................................................

I skogsgläntan satt Lill-Ene och suckade medan han buttert slet bort det ena barret efter det andra.
Vid hans fötter växte högen av ledsna barr.
Men myrorna var glada.
De hade aldrig behövt arbeta så lite för att få så mycket till sin myrstack.

- Ojoj- suckade Lill-Ene. - Vart tog vintern vägen? Och jag som så gärna vill åka skidor, ojojoj-

-Hej på dig sade Kotte Hare, berätta för barnen om hur du fick dina nya skidor.-

Kotte Hare hoppades att Lill-Ene skulle bli så upptagen av sin berättelse, att han glömde bort att
plocka barr.

-ojoj ska det vara något att höra det?
Men jovisst, det var så här.
Jag ville lära mig att åka skidor, men det fanns ett problem. Jag hade inga skidor.

Då frågade jag Urvas Uggla.
Han vet allting.
Det är han  som berättar senaste nytt här i skogen.
Det är bra för annars skulle vi inte få reda på någonting.

I alla fall sa han så här:

-Uhuu, du kan väl göra dina skidor själv.
-Hur ska det gå till då? Vad gör man dem av, förresten?
-Av träd förståss.
-Vaddå? Det gör ju ont ju. Då skriker de väl?

-Uhuu... det finns träd och träd. Alla är inte som du Lill-Ene, du med de långa bene
det finns träd som står på rötter
det som du kallar fötter.

-Ojoj men inte kan man väl hugga ner träd heller.
Jag skulle bli väldigt arg om någon kom och högg i mig.

-Uhuu...förallandel, men grenar växer ibland fel....krokiga och sjuka, inte hårda bara mjuka....

-Hrm..Hohoo..jag hörde allt vad ni sa, hojtade Stor-Ene som kom gående från skogen med sin gula promenadkäpp i handen.
Stor-Ene är pappa till Lill-Ene.

-Hohoo, jag kommer just från RotGrane, han klagar så väldigt över värk i en gammal gren.
Han hade tänkt be träddoktorn komma och ta bort den.
Hohoo, Lill-Ene,... tänk om du skulle ta och gå till honom. Han blir säkert glad om du hjälper honom.
Då får du samtidigt virke till ett par skidor.-
                     .........................

RotGrane blev mycket riktigt glad över Lill-Enes fråga.
-Men inte vet jag om min sjuka gren duger till ett par skidor. Fast du kan ta den om du vill.-

Lill-Ene sågade av den onda grenen. RotGrane tackade honom och sa att han nu mådde så bra igen.                                                                
-Grenen dög bra, sa Lill-Ene,- det blev väldigt fina skidor av den. Om jag nu bara fick lära mig åka på dem också, ojojoj-

Nu började Lill-Ene att gråta igen och till Kottes förtvivlan började hans vän att plocka bort barr som han sorgset släppte på marken.

-Fy smackan vad jag blir arg! Allting är Prins Vinters fel- fräste Kotte som bestämde sig för att gå till Urvas Uggla. Kanske hade han hört något nytt om vintern.

Efter en stund mötte Kotte älgen Storkliv som verkade nöjd med att vintern höll sig borta.

-Ähuum, jag är nöjd alltså- sa Storkliv med sin mörka basröst. Det är så lätt att hitta mat nu. Ähuum alltså.-
-Smack, smack, men Lill-Ene får ju inte åka skidor- protesterade Kotte.
-Ähuum alltså, det finns väl annat här i livet än att åka skidor.-
                      ...............................

Snart fick de sällskap av fler djur som alla hade något att säga om vintern.
Räven Rödnäsa harklade sig och sa,- Skräk skräk, det finns fler dofter i luften nu och ingen bylsig snö som är i vägen. Jag kan springa mycket fortare nu,-
 
Rödnäsa nosade i backen, bakom stenar och stubbar. Han snodde ut och in mellan träden för att visa hur lätt han sprang.

Rådjuret Brunöga skrapade försiktigt med foten i gräset och sa med sin mjuka röst.  
-Åhh för min del har det aldrig varit bättre.
Den hårda skaren brukar annars skava mina vackra ben så svårt. Det är lättare att hitta mat utan snö.-

Alla djuren trivdes väldigt bra.
Alla utom Lill-Ene som inte fick lära sig åka skidor.

-Där kommer Urvas Uggla, låt oss höra om han har några nyheter- föreslog Kotte.

-Uhuu, kom och hör, senaste nytt, kom och hör- hoade Urvas.
-Uhuu, jo det var så här, jag var ute och flög och då träffade jag fröken Vår, gråtande i ett hasselsnår.
-Hon sa att hon inte kan komma med vår än för hon hade träffat Prins Vinter i Su-

-Smack! i Su? I landet Su ska det väl inte vara vinter?- -Uhuu, nej det är nog riktigt och det är mycket viktigt. FrökenVår kan inte vårstäda nu, inte förrän vintern lämnat Su.-
................................................................

Det här kunde inte Kotte förstå.
I Su har det aldrig varit snö förut, så varför skulle Prins Vinter snöa där?
Och varför ville han inte lämna landet?

Älgen Storkliv skrapade med ena foten och sa
-Ähuum alltså. Jag har hört att prinsen tycker om när man leker med honom. I Su kanske man blev så glad över snön att alla leker med Vintern...Ääh..Ähuum.-

 Rådjuret Brunöga höll med- Det är sant, han tycker om att man gör snögubbar av honom.- Räven Rödnäsa fräste irriterat,- skräk, skräk, vi har väl annat att göra än att leka och göra snögubbar. Man kan ju inte äta upp dem i alla fall, skräk.-                                      ...................

Stubbemössen som suttit tysta och lyssnat på de stora djuren vågade sig på ett litet pip.
-Vi kan inte vara ute när det är snö. Det är för kallt för oss. Det är inget roligt alls med snö piip.-

Nu blev Kotte riktig arg.
-Fy smackan, är det ingen här som tänker på Lill-Ene? Han får ju aldrig prova sina nya skidor...förresten, ni hörde väl vad Urvas sa?-
Jo alla hade hört vad ugglan sagt, och det hade bara varit trevligt nytt. Vad än Lill-Ene tyckte om den saken.

-Jojo, smackade Kotte,
-Men ni tycker om fröker Vår, eller hur?
Henne kan ni glömma nu. Hon kommer väl inte hit förrän till nästa höst.....i bästa  fall. Hon sa ju till Urvas att hon inte kunde komma förrän vintern lämnat Su!-  Ojoj det hade allesammans glömt. Hur skulle de nu bära sig åt? De längtade förfärligt efter fröken Vår, då allting blev grönt och fint. 
                 ....................

Men Kotte tänkte bara på sin stackars vän som ville åka skidor.
-Urvas, sa han, tror du inte Kung Vinter kan komma istället för prinsen och snöa litet.
Bara lite så det räcker till en skidbacke åt Lill-Ene

-Uhuu, Kung Vinter har inte tid, för med prinsen har han nu gått i strid.
Om han ska snöa här och töa där? Det är frågan som båda bär.-

Kotte stampade i backen.
- Men det är väl i alla fall Kung Vinter som bestämmer?
Hur kan prinsen vara så olydig?-

Storkliv harklade sig, -Ähuum...alltså..
jag skulle inte bry mig om det här...om det inte vore för våren.
Om inte prinsen lämnar Su så kanske vi får snö till midsommar istället och då kommer inte fröken Vår förrän i....september eller ännu senare...Ähuum alltså, så kan vi ju inte ha det.
Vi måste göra något åt det här och det fort. Ähuum.-
 
Djuren började tänka..de funderade så att det knakade.
Så kom Brunöga på att de kanske kunde locka prinsen till Skogsgläntan.

-Om vi säger att vi vill leka med honom och göra snögubbar...och åka kälke...och allt vad det är man gör med snö..så..jaa...jag får väl försöka åka lite skidor jag också....

-skräk skräk, det var det dummaste jag hört, fräste Rödnäsa,-skulle du med dina smala ben åka skidor? Nej nån ordning får det väl vara ändå, skräk, jag får offra mig jag, inte för att jag har nån större lust.. men jag har kortare ben än du Brunöga.-

Nu blev det liv i Kotte Hare som smackade ivrigt,- just det, just det, smack smack. Ju fler som frivilligt anmäler sig dessto bättre. Får vi hit vintern så är våren räddad sen, smack.- 

-Uhuu kantänkas har ni rätt, på sätt och vis...på vis och sätt.- 
- Smack ja det är allt bäst det för om inte vintern kommer snart så plockar Lill-Ene av sig alla barren. Sanna mina ord.- 

Kottes ord hängde hotfullt i luften och Brunöga blev förskräckt, -Men..men..då blir han ju ...naken. Nej fy och skam, det går då inte för sig.- 

Rödnäsa hoppade fram och ställde sig mitt ibland alla djuren och glodde stint på var och en.
-Skräk,skräk, finns det någon här som aldrig fått en hjälpande hand av Lill-Ene?- 

Det blev alldeles tyst. Ingen sa något.Lill-Ene var hela skogens hjälpreda och tvekade aldrig att skynda någon till hjälp som behövde honom. 

-Skräk, nej jag tänkte väl det. Nu är det dags att vi hjälper Lill-Ene, för omväxlings skull. Även om vi inte tycker om snö så....vi hjälper oss själva samtidigt...skräk.- 

Alla ville hjälpas åt att locka Prins Vinter bort från Su.
Urvas Uggla utsågs till Skogsgläntans ambassadör.
Han skulle flyga till Su och tala med prinsen.

Djuren skrev sina namn på en namnlista som blev så lång att Urvas var orolig för att han inte skulle kunna flyga med den. 
-Uhuu, nu vore det väl märkvärdigt om inte Prinsen skulle bli frestad att komma till oss-                               ..................................                     
Nog blev prinsen glad alltid när han fick se att så många längtade efter honom. Han gav sig av med detsamma. Äntligen kunde fröken Vår börja sin vårstädning i Su...........................................  

I Skogsgläntan satte han genast igång med att snöa...och snöa...och snöa...och snöa....-Iiiiisssss, vad snöroligt, Iiiiisssss- sjöng han glatt och for som en virvelvind och bäddade in skogen i sitt mjuka vita täcke.  

-Piip, nu räcker det- protesterade Stubbemössen.
De försvann nästan i snön.
Det var bara de tunna svansarna som stack upp.
 
Trots att alla djuren tidigare varit så glada att de sluppit snön, så fick de roligt.   
Aldrig förr hade Prins Vinter sett en älg bygga snöfästning eller en räv som kastade snöbollar.
 
Han skrattade högt när han såg rådjuret susa utför backarna på en kälke.
Nej nåt sånt hade han aldrig sett tidigare.
Kotte Hare byggde den allra finaste lilla snölykta som han stolt visade alla.
Ja, nog var Prins Vinter nöjd med alla här i Skogsgläntan.

Men gladast av alla var nog Lill-Ene ändå.
Han tycktes aldrig tröttna på sina skidor.
Han susade nerför backen och det gick med en väldig fart.
-Stubbemöss, ska inte ni också prova det här?,- ropade han glatt.
-Ni kan ta mina avlagda barr borta vid stubben och göra om dem till skidor.- 

Prins Vinter bredde ut sig, rullade runt, studsade upp och ner av förtjusning.
-iissss vad snöroligt.... Här ska jag stanna länge...Iiiisss-  Då stannade djuren och glodde stint på prinsen,
-Nähä du, det blir inget av med det,- ropade alla i munnen på varandra.
- Kom i tid nästa år i stället, så ska vi leka med dig. Men nu vill vi ha vår.- 

Lill-Ene skrattade,
-Nog är det roligt att åka skidor, men lagom är nog bäst.- 

Eller hur, alla barn? ..


.................................................................