Huldran och Rövaren

Som ett narrande skogsrå
en bländande Huldra
hon dansar en barfotadans
Ett barn ur vår tid
ur en svunnen tid
oskuldsfull och ljuv
Hon dansar vid skogsbryn
vid gläntor och tjärn
hon svävar så lätt
på sin fot..ännu

Hon ser inte mannen
som gömmer i skuggan
hon dansar en barfotadans
ser inte blicken
så hungrig och lysten
mannen är gammal och grå
hon dansar i gryning
i dager och skymning
sinnet är orört
bara ett barn..ännu

Han smyger så fram
till den lilla..var inte rädd..
hon knycker på nacken
och ler mot den grå
läpparna frimodigt talar
Du är så gammal
och jag lever här
bland vilda djur
i skogens mörkaste vrå
varför skulle jag vara rädd..NU

Du vackra Huldra..
jag vill dig äga
hur gammal är du
Har nyss fyllt femton
jag är min egen
barn ur en svunnen tid
jag vill inte ägas
och kuvas av dig
vill bara vara
ett barn..ännu

Nej låt det vara
du gamle och grå
vad gör du hos mig
Men mannen skrattar
han ägt en juvel
nu är hon en sten
Vad hände med blicken
hos barnet han tog
blicken är brusten
hon ler inte mer..NU

Som ett vildvuxet skogsrå
en hämnande Huldra
hon dansar inte mer
är inte längre ett barn
ur en svunnen tid
aldrig så oskuldsfull
Hon söker den grå
som stal hennes frid
på HANS grav...
hon dansa vill..NU
...

Målning från The Artist in you