Nätet

Spindeln i taket sitt nät väver
ett vackert mönster..instinkten kräver
hon ger sig ingen ro
vilket slit..kan ingen tro

Spindeln tömmer sina sista krafter
förverkar kroppens safter
när det fullbordats i all sin glans
finns ej dess like någonstans

En kort stund får det vara
sedan måste hon det försvara
på ett ögonblick min kvast är där
sopar bort..iväg det bär

Stackars spindel..kan ej väva mer
meningslöst allt sig ter
i hennes liv är tiden kort
från människan hon nu flyr bort

...