Till Lillan

Du föddes illa klämd och trasig
ett kärleksbarn för mor och far
hon blir ej gammal någon sa sig
men livet läkte de sår du bar

Ditt ansikte mjukt och slätt
åter som i moderns kropp
du växte till en flicka nätt
som kärleksbarn du blev ett hopp

Lojal och trogen du varit sedan då
i barnsben vakat över din syster
Du aldrig uppskattning kunde få
från henne i sorglöshet så yster

Du dog en gång..min kära
min syster fanns ej mer
sorgen kunde jag ej bära
mina händer de föll ner

Men du levde någonstans
i mörker låg ditt bo
jag kände ångest hos dig fanns
i hjärtat ingen ro

I vanmakt jag då skrek
kom upp till ljuset snälla du
stoppa denna dumma lek
slut fred med sinnet nu

Ur ditt mörka svarta hål
du sträckte fram en hand
när du brinna skulle uppå bål
sörj mig ej jag står vid stupets rand

Jag vände till dig då min rygg
din blick så sorgsen blev
din varelse så skygg
aldrig skall jag glömma den bro jag rev

I kärlek du varit trogen
ej svekfull..den äkta av oss två
ej förrän jag blir mogen
upprättelse du av mig kan få

Din syster

...


Art 4 Good The artist in You