Till en gammal Mor

I trasiga frostkalla spår
ser jag avtryck från dina fötter
efter en vandring i sjuttio år
med tiden..du lämnat dina rötter

Spåren var lätta och grunda
en gång..då..när du var yngre
men med år och ofärd som stunda
blev de bara tyngre och tyngre

Den stig som fötter trampar på
är skum..snårig och svår
stick av törnen emellanåt de få
med gråt som följer i dess spår

Ibland lockar en liten glänta
med solglädje i sitt öppna fång
där..vill du vila och vänta
tills hjärtat är läkt..än en gång

Men ännu är ej kampen slut
frosten kan fortfarande bita
ännu har ej sorgen brunnit ut
den..som likt vargar om födan slita


Härda dig du gamla kvinna
bit ihop ..och knyt din hand
du kan än kölden övervinna
tänk ej mer på frostigt land

En älskad mor har du varit
som kämpat för dina barn
de..som på irrvägar farit
likt spridda vilsna flarn

Nog vore det väl nu på tiden
att du finge ro..en smula frid
i en värld som verkar vriden
en värld.. som har ont om tid

Håll ut.. du gamla kvinna
fyra har du kvar av dina barn
ännu gives tid att hinna
samla alla vilsna flarn

Gå vidare..du gamla kvinna
två barn..nu graven har
men ännu gives tid att hinna
sörja..de tre som dock finns kvar

Läs igen den gamla sagan
om en solfylld liten glänta
den dämpar all din klagan
och lockar dig..att vänta

din dotter

...

Art 4 Good The Artist in You