Enen

Böjd vindpinad och plågad
står han vid myrens kant
alltför många sorger
som avtäckt sin slöja
tynger honom

Enen visar och förtäljer
sanningar och sägner
förrän han stelnar och glömmer
visar de drömmar
han såg en gång därute

Älvorna som dansade
i en virvlande dans
med vinden som musik
ja..han såg dem
kände dem alla vid namn

Skogsrået som på tysta fötter
smög ut ur skogsbrynet
spejande över myren
när hon grenslade en råbock
flög bort i vild galopp

I den månbelysta gläntan
såg han bergatrollen
tråda dansen i en ring
han kände deras längtan
för en kort minut

Han har sett och hört
lagt allt på minnet
tycker sig höra en viskning
men finner ej det ögat kan se
kanske var det torrfuran därborta

Enen stelnar långsamt
med möda når mig hans röst
farväl du lilla..glöm ej
jag finns kvar därute
om du vill minnas

...

Cirkeln sluter sig

Om jag bara kunde
stanna tiden
denna trolska natt
Om jag bara kunde
hålla kvar lyckan
i mina händer

Mardrömmar som följer
min ständiga skugga
som får mitt sinne
att skälva av sorg
Bitterhet
du är en farlig fiende

Stora och svåra
var de frostknölar
som kalla vintrar
frikostigt delat ut
Varför lämna
halvfärdigt arbete
jag kan inte svara

Jag saknar den gamle
varför svek du
stegen blir tyngre
Om jag bara kunde
tänker på jordens kretslopp
alltings upprinnelse

Var ett tar slut
var nästa börjar
Mina drömmar var levande
Om jag bara kunde
frågor strömmar som gråt
ur mitt bröst

Timglaset rinner ut
och skimret anas
den ene och skuggan
är snart ett
Om jag bara kunde
det är svårfångat
Cirkeln sluter sig

...

De gyllene stråna

Solen och ljuset
den stilla glädjen
ett gyllene strå
så lätt brytbart
I hjärtat finns kärlek
men..den delar boning
med ensamhet

Lära sig rätta språket
det fläckfria rena
att inte skygga
för det man inte förstår
Proven är många
orden fastnar i munnen
när de lämnat hjärtat

Jag vandrar trött
samma stigar som den förre
vrider klockan bakåt
och börjar plocka
de gyllene stråna
ett efter ett
får handen..full

...