Mitt barn sov så stilla
en vaggsång för dig jag vill sjunga
till ro vill dig vagga
med vaggsången som du vill höra
Om vinden och solen den gula
om jorden och stjärnornas gång
och om månen som lyser i natten


Mitt barn sov så stilla
glöm bort att du alltid är hungrig
och dröm vackra drömmar
din mor är så nära så nära
Se vinden och solen den gula
hör fåglarna sjunger med dem
sjunger sånger om kärlekens färger

Mitt barn sov så stilla
glöm bort att det krig är i världen
din mor vill dig trösta
och torka bort tårar av oro
Se vinden och solen den gula
hör grodorna kväker
i grumliga vatten

Mitt barn sov så stilla
din aftonbön bed för de kära
som krigen har tagit
jag har inga böner att ge dig
Se vinden och solen den gula
hör träden som sjunger med dem
sjunger sånger om sorger och saknad
...........................

Dikten kom till 
på grund av den här bilden
 den föreställer en Irländsk by
  min son Patrick hade tecknat
 den med kolpenna
 och jag försökte måla av den
vilket var svårt

Min minst sagt livliga fantasi
började befolka husen
och jag såg en mager kvinna
sitta vid en blåmålad trävagga
och sjunga för sitt barn

Hon sjöng för att döva
barnets hunger
hon sjöng för att döva sin egen oro

.................................