Ariana var sju år och hade  jullov från skolan.

Men hon kunde inte vara hemma ensam för hennes mamma måste jobba ett par dagar till innan hon kunde få ledigt.

Mamma Ally arbetade på det stora sjukhuset San Jaime.

När Ariana frågade om hon var doktor där så skrattade mamma och sa att hon satt i receptionen.
Där arbetade också mammas väninna Claudia och flera andra.
 

Vad är reception? undrade Ariana.

Det är en plats i stora hallen dit människor kommer för att boka tid hos doktorn, eller för att skriva in sig på sjukhuset, svarade mamma.
 
Ariana var nöjd med det svaret.

Nu får du lov att sitta här och inte störa, sa mamma och plockade fram ritblock och färgpennor till henne.

Ariana som tyckte om att rita, satte sig på en ledig plats vid den stora runda anmälningsdisken.

Efter en stund började hon titta på alla som kom och gick i hallen.

Hon la märke till en farbror som kom och gick genom en orange dörr.
Varje gång körde han en rullstol framför sig, ibland satt det en människa i stolen och ibland var den tom.

Ariana ritade vidare och mannen med rullstolen körde ut och in genom den orange dörren.
Det gick flera timmar.

Till slut blev Ariana nyfiken på vad som hände bakom den där dörren.

Det här måste undersökas, tänkte hon och sa till sin mamma att hon skulle gå på toaletten.

Oj nu ljög hon, det fick hon inte.
Men just då ringde telefonen och hennes mamma måste svara.

Ariana smet iväg och slank in genom den orange dörren.

Oj det var en lång, smal korridor med stängda dörrar på båda sidorna.

Men längst bort såg hon en dörr som stod på glänt.

Hur skulle hon göra nu?

Vända och gå tillbaka ut i hallen eller fortsätta till slutet av korridoren?

Hon bestämde sig, hon hade ju tänkt att undersöka det här så då fick hon inte tveka.
Hon måste få veta vad som hände med alla människor som blev körda hit av rullstolsmannen.

.............................................

fortsättning följer