Mamma och Pappa med Brunflobarnen
Storebror (kallad Morbror) och lillebror (kallad Pojken) och Storasyster,( Kallad Lillan) samt Lillasyster

Nya reflexioner om Tider som gått

Gruppfotot
med familjen
där
lillasyster
håller den
älskade
celluid-dockan
i
famnen
...
Den docka
som
till hennes
förtret
...
inte
tillhörde
henne
...
utan
storasyster

Det fanns ingenting
lillasyster
önskade högre
än att få äga en sån
vacker docka

Men
...
hon fick låna den
...
om hon bara
var försiktig

Det var
hon nog också
efter förmåga

Men den dag skulle
komma
...
då olyckan
kom in i lillasysters liv


hon utan lov
tog dockan
packade ner den
i en låda
och satte den på
sparken
för
...
Ut och finåka
precis
som
föräldrarna
brukat göra med henne
...
det
ville hon ju

Hon tog vägen
som gick
upp
mot ett hus
som hon
kallade Pojkhuset
...
Det bodde
nämligen inga flickor
där
...
bara  fyra
bröder
i varierande åldrar

Lillasyster
tyckte inte om dem
...

Snön låg vit och
gnistrande
och barnen
från
pojkhuset
åkte
pulka i backen
bredvid
vägen

Plötsligt
kommer en av dem
farande
och rammar sparken
med
lådan och dockan
och
lillasyster

När
hon snyftande
kröp
omkring
på marken
och
plockade upp
de celluidbitar som
en gång
föreställt
en docka
...
skrattar fortköraren
från
Pojkhuset
och säger

-men vaddå då det var ju bara
en docka-

Vad han inte förstod
var att det inte
bara var
en
docka

Det var hennes
älskade
Storasysters docka

och hon
lillasyster
...
hade
lånat den utan lov 

Inte fanns det pengar till
att köpa
en ny docka
till
syster

Aldrig hade väl gråten legat
så tung
och så olycklig över
Brunflogården
som
den dagen


Boll med eller utan taggar

Under
mormors och morfars
trappa

fanns det så kallade
katthålet

Där höll en
igelkott
till
...

Ett spännande
djur som
höll
alla i familjen
sysselsatt
...
från
vuxen till
barn
 ...
och 
...
även hund

Igelkotten
ansågs föra lycka med
sig
eller
om det var
förhoppningar
om att
den
kunde
hålla råttor
borta

Därför matades
den
av både stora
och små
...
Bland dessa fanns
även
kusinen
som
bodde
i gårdens
sommarhus
...

Igelkotten
en
fredlig varelse

som
vid fara rullade
ihop sig
till en boll
...
...
vilket väckte
vissa
associationer
hos
en del av
barnen
...

Pojkarna

Brunflogården
vilka
absolut inte
var
ondsinta av sig
...
men ändå
...
inte
dessto mindre
...
nyfikna på
om
...
det gick att
använda
den
här speciella bollen
till
något roligare
än
att bara titta på den

...

Följaktligen
kunde
den
uppmärksamme
lägga
märke
till
gårdens
pojkar
som på ett ovanligt
stillsamt
sätt
sparkade boll

Nåja
sparkade
är väl att ta i
...
de snarare föste
bollen
mellan sig
...
Ända tills
den lilla bollen
fick
för sig att det inte var
kul längre
och vecklade ut sig
i all sin taggiga
glans
...

en pojkes fot
var 
på väg mot bollen
...
och
...
ett skrik
som
omgående
blev
nedtystat
av de övriga
fötternas ägare

-ssssch akta så inte militären hör dig-

Alltid
detta hot om militären

som var

barnens far 
och
kusinens farbror
...

Någon form av
bestraffning
var given
om
de blev upptäckta
...
...
En sådan varning
behövde inte
Grej
bry sig om

han såg sin förhatliga
fiende
...
den där taggiga
saken
som gäckat
honom så länge

Igelkotten tycktes
veta
att hunden inte
 kunde
nå honom
och vaggade
snörvlande omkring
på tomten
utom
räckhåll för 
hunden
som rasande sprang
fram och tillbaka
och slet
i sin
kedja

Men till slut
tog
Grej sats
och
kastade sig med
dödsförakt
mot
taggbollen
...
och nåddes
av
sylvassa nålar
...
som
fick nosen att
spruta
blod
...
och strupen
öppnas
i ett yl som fick
inte bara 
Brunflogårdens innevånare
att
springa
 ur husen och
undra vad som stod på

Militären
såg bollen som tassade
vidare
och hunden som
snopen stod
där med blod droppande
från nosen

- Jaha Grej, så har du lärt dig att inte
alla
bollar går att rulla med nosen- 
 



Fast Morbror är en helt annan person

Kusinen
bodde i sommarhuset
tillsammans
med
sin mamma
som var det snällaste som fanns

Moster  broderade
vackrare
dukar
än någon annan

Där bodde naturligtvis
också
kusinens pappa
...
som
lillasyster
kallade
Stormorbror
...
därför att han var bror
till hennes
mamma

Stormorbror
och
kusinen
poserar vid 
kusinens farfars
dvs
lillasysters
morfars
bil
... 

 Hmm....

...
Kusinen
och
morbror
var lika gamla
...
och...
...
Nä vänta nu....
...
Kusinen och morbror
kan väl inte
vara lika gamla
...
om
morbror
är pappa
till kusinen....
?
men...
...
vänta ett tag
 ...

Morbror
är ju en helt annan
person
...
han är ju storebror
till lillasyster
...
men..hallå...
...
Utredning behövs
...

Morbror
är storebror till
 storasyster
som kallas Lillan
...
han är också
storebror
till
storebror
till
lillasyster
som
...

...
hon kallar
...
pojken
...
puh
...
Var var jag nu
...
Pappa till kusinen
är
också morbror
...
En riktig morbror
...
det är inte
morbror
...
för han är ju storebror
 ...

Har alla förstått detta nu?

Jag har det i alla fall
inte

Tiden

När minnet slinker bakåt
dansar
Tiden jenka


När minnet tragglar i nuet
slutar
Tiden tänka


När minnet trevar efter morgondagen
 svävar
Tiden tyngdlöst


Om minnet stannar kvar
får
Tiden en egen röst

Grej

Grej gick att använda
till mycket
...
Om det var för kallt
för lillasyster
att
åka på en spark dragen av
familjens stövare

kunde hunden lätt
förvandlas till
en
levande docka
...

Kläder från lillasysters
gardeob
fick tjäna som babyns
nya kläder
...
Grej fann sig i allt
till och med när
lillasyster
hämtade en av militärens
pipor
och satte den i munnen på
honom

Han höll  god min
och
bet ihop om pipan
som om
han menade allvar
och
tänkte ta sig ett bloss
...

Under kvällen låg han
och myste
med rumpan så nära
vedspisen som
det bara
var
möjligt


Men säg den frid som varar
beständigt
...

När familjen gick till sängs
var det dags
för gårdvaren
att uppsöka sin egen koja
utomhus
...

Detta förnärmade
och upprörde
lillasyster

så till den milda grad

att hon
i ren protest
följde hunden ut
på gården
och kröp före honom
in i kojan
...

Två Jägare med fångst

Militären köpte en
liten
Hamilton stövare
som endast var fyra veckor gammal


När han kom hem med den
och öppnade
sin jacka för att visa familjen
vad han hade
där
....

 ...
baxnade mor i stugan
hon hade en nyfödd
på armen
...
som
inte var mycket äldre
än
...
den lilla varelsen i
militärens famn
 

Hon blev rasande
-hur kan du köpa en hundvalp
som bara är fyra veckor gammal?-

De kunde inte behålla den
förklarade
militären och han skulle dö
...
-jag kunde inte motstå
den lilla
krabaten-
...
-Jag ska träna upp honom
så får han följa
med på
jakt-

-Jaha-
...
Mor i stugan
var inte blidkad

-Vem ska "pott-träna" honom då, om
nätterna
och när du jobbar?-
...
Visst
insåg militären att han hade
varit impulsiv
men
hunden skulle bli värd
varenda
krona i jakten
...

-Nå men jag får vänta längre
på möbeln
som jag sparat till-

sa mor i stugan

- Vi klarar oss ett tag till utan ett
nytt bord-
skrattade Militären
...
PUNKT
...

Men det fanns en som ögonen
strålade på
...
Pojken
...

Han var salig
han hade fått en
kompis
...

Familjekväll

Hoppar i tiden
på grund av ett minne
som
 vill få utrymme

I
reflektioner 2011
skrev
jag vid ett tillfälle att
Pojken
skulle lära sig spela fiol

Men
han hade svårt att få tiden
att räcka till
då han
gick i skolan och sedan jobbade
extra som sjas

och

fadern arbetade skift
och ville ha det tyst när han kom
hem på kvällarna
det fanns inte så mycket tid
då att öva

Ändå musicerades det
i familjen
även om bilderna
ibland var
arrangerade
som här
vilkets syns på
faderns
grimas

Det bästa Lillasyster visste
var när hon kunde förmå
Militären
att göra så där med
sina läppar

Närhelst hon bad honom

gjorde han henne
till viljes

utom
en gång
...
då hon bad
med kvarterets alla ungar
stående bakom sig
...
gapande
...
undrande
...

vad  skulle de få se
...

-Ska du göra spektakel av din far-
...

Militären som kände sig
utpekad som
något underligt
...
något
som idag
skulle kallas Freak
...
vägrade
 ...
och
...
från den dagen
gjorde han inte så med
 munnen igen
...
Lillasyster
som inte kunde förstå då
har förstått sen
...
Fadern var ju tvungen att
ta ur
lösgommen
för att göra grimaschen

Och det var en skam
i hans ögon
att inte
ha egna
tänder

(på fotot har han tänderna på plats därför
är heller inte grimaschen fullständig)